Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.
Jag är trött. Trött på vardag och rutiner och vardagliga saker och att göra samma sak, varje dag, varje jävla vecka. Jag måste härifrån! Nu. Jag tror jag går under snart. Befinner mig i något slags uppror mot mig själv och alla andra; mot denna rastlöshet. Dålig på vardag, bra på fest.
Min kropp befinner sig i strejk samtidigt som själen gör det. Det är en strejk jag inte riktigt kan kontrollera, någonting som inte började av mig själv.
Jag är ständigt sjuk och känner ingen ork. Jag gör saker lite som jag känner för. Gör allt som finns på allas "borde inte lista". För att jag vill. Skaka om vardagen och försöka känna någonting annat. Misslyckas rätt hårt. Och jag skiter i att göra saker som jag egentligen borde göra; som det där med skolan, att spara pengar och ta hand om mig och min kropp.
Jag vill inte. Orkar inte. Någonting annat har tagit över. Det är inte längre jag som styr mina handlingar.
Min kropp befinner sig i strejk samtidigt som själen gör det. Det är en strejk jag inte riktigt kan kontrollera, någonting som inte började av mig själv.
Jag är ständigt sjuk och känner ingen ork. Jag gör saker lite som jag känner för. Gör allt som finns på allas "borde inte lista". För att jag vill. Skaka om vardagen och försöka känna någonting annat. Misslyckas rätt hårt. Och jag skiter i att göra saker som jag egentligen borde göra; som det där med skolan, att spara pengar och ta hand om mig och min kropp.
Jag vill inte. Orkar inte. Någonting annat har tagit över. Det är inte längre jag som styr mina handlingar.
Kommentarer
Trackback
