Million Faces

Lyckan av att skicka in den sista uppgiften någonsin på gymnasiet, jag drog en lättad suck och grät en skvätt som jag gör ungefär varje dag nu för tiden(?) Mina känslor är upp och ner och överallt, ena stunden skrattar jag så jag gråter, andra gråter jag, sedan skrattar jag igen.
Jag tar studenten om en vecka och det känns helt ofattbart. Att jag aldrig mer ska ha ångest för att ha 20 uppgifter att göra på samma gång, eller att alla lärare på samma gång vill ha ut så mycket som möjligt, alltid pressa in i det yttersta, det kommer aldrig mer hända! Inte på samma sätt i alla fall. Denna jävla stress och press som gymnasiet inneburit, jag vill aldrig genomlida det igen, vilket jävla helvete. Men att jag ska stå där och skrika och hoppa, att det är jag som ska göra det, ingen annan, jag, det är rena lyckan. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma. Innan dess ska jag hinna med en skattjakt, bal och Siesta, det är mycket nu!